Wednesday, May 14, 2014

I just killed my darlings!

Men du behöver inte ringa polisen för det! Du som läser den här bloggen för att den handlar om stiglöpning och/eller bergslöpning kommer inte att sakna de två inlägg jag just raderade.

Som plåster på såret får du här två av de läckraste filmerna jag sett på sistone. Den första går i Frankrike och är ytterligare en anledning att kila iväg till farbror doktorn och ordna läkarintyg.


Den andra är från ett lopp på hemmaplan, Höga Kusten Trail, och så snart de öppnar anmälan tänker jag slå till. Loppet går bara två veckor efter Bydalen, men jag helt enkelt måste springa det! Tipset om loppet fick jag från ledar-Anna på TNT i Malmö. Det är ett lopp som går längs Höga Kusten, en plats jag aldrig haft anledning att besöka. Förrän nu. Om verkligheten är ens en tiondel så vacker som filmen visar, så är det ett av 2014 års läckraste lopp!



Höga Kusten TRAIL - Utmana världsarvet from Höga Kusten on Vimeo.

Monday, May 5, 2014

Soteleden Terrängmarathon - en bråkig halvmara

WOWW! Vilken överraskning IK Granit bjöd på i helgens premiärupplaga av Soteleden terrängmarathon!

När jag nån gång i vintras såg den film de la upp på Vimeo visste jag direkt att jag bara var tvungen att testa det här loppet. När jag sen läste på hemsidan att alla de tre loppen skulle gå i "mycket tekniskt krävande terräng" var jag såld. Eftersom jag bara två veckor innan SLTM skulle springa mitt livs längsta lopp på Mallorca fegade jag lite och anmälde mig till 12 km loppet. Men när jag för en vecka sedan kände att kroppen och framför allt fötterna var OK mailade jag arrangören och bytte upp mig till halvmaran. Jag menar, ska man åka hela vägen från Malmö vill man ju ha valuta för pengarna!

I fredags hoppade jag in i bilen och körde upp till Bohuslän och Sotenäs kommun. Jag har aldrig varit där förut så när jag bara var drygt 5 mil från Strömstad och norska gränsen trodde jag att jag kört för långt, svängde in på en bensinmack och frågade efter vägen. Det visade sig att det var nästa avfart... Jag hade inte bokat något hotell, men hittade till Ramsviks camping där de hyr ut små mysiga stugor för bara 450 kr natten. Utsikten från Ramsvik kunde inte varit bättre. Österut utsikt över Hunnebostrand och om man gick tvärsöver ön hade man hela Skagerrak framför sig. Fredagen bjöd på en perfekt solnedgång så jag satt kvar på klipporna tills det var dags att gå tillbaka till Ramsvik där det serverades en suveränt god grillbuffé. Efter minst ett halvt kilo kött och lika mycket underbart god potatissallad slocknade jag som en vaggad bebis.






















Soteleden Terrängmarathon börjar i Bovallstrand och jag var på plats vid 10-tiden i lagom tid för att heja på och applådera iväg maratonlöparna. En timme senare sprang en förvånansvärt liten skara iväg för att tackla halvmaran. Första kilometern gick på ganska snälla stigar, men sen visade Soteleden sitt sanna ansikte. Rötter, stenar och klippor satte ner farten ganska ordentligt. Det var en synnerligen teknisk vandringsled vi sprang på, men eftersom det aldrig var några riktigt långa backar var det ändå "löpbart", dvs det var möjligt att hålla ett löpsteg om än ganska långsamt. Det var torrt och fint i markerna och mina Bajada greppade perfekt på klipporna. På ganska många ställen var det lite lerigt, men det gick alltid att enkelt ta sig runt den värsta geggan. Stigen gick över klippor, mellan enorma klippblock, genom skogspartier. Hela tiden uppbruten av stenar och rötter. Underlaget var det bråkigaste jag sprungit på hittills, men inte alls så fotledsvrickande som på Mallorca, bara man tittade var man satte fötterna och litade på att skorna fixade greppet.

Efter kanske 7-8 km var jag alldeles ensam, jag visste inte om det betydde att jag var allra sist eller om det fanns fler löpare efter mig. Maxtiden var så väl tilltagen att man utan problem kunnat promenixa runt och bara njuta av den underbart vackra utsikten.

Vid första vätskekontrollen hann jag ikapp två andra löpare, men de sprang om mig efter nån kilometer. Vid andra kontrollen kom en äldre man ikapp mig och jag bestämde mig för att i alla fall slå honom (återigen, lite fult, men såna små tankeknep håller mig borta från sistaplatsen i alla fall...). En del löpare har i efterhand rapporterat att vissa ställen, och särskilt de sista fem kilometerna, var lite dåligt markerade, men jag tyckte det var ganska logiskt vilken väg jag skulle följa. Det värsta som kan hända är ju att man får springa någon kilometer extra, eller hur? Nå, sista fem kilometerna hade jag en mäktig kamp med en tjej som tog in på mig på de få platta sträckorna, jag drog ifrån i uppförsbackarna där jag kunde powerhika. Med kanske en kilometer kvar sprang hon om på en längre platt och gick i mål ungefär en minut före mig. Min tid i mål var 3.11, den långsammaste halvmaran jag nånsin sprungit och en föga hedrande nästsista plats i herrarnas halvmara, men jag var supenöjd med tanke på hur teknisk, krävande och vacker banan var. (Den äldre mannen slog jag med fyra minuter!)

När jag kollade datan från Ambiten blev jag faktiskt ännu nöjdare. 540 hm+ och en "flat time" på bara 18 av 191 minuter visar hur kuperad banan var, resten gick antingen uppåt eller nedåt. På den här bilden syns inte många platta meter!







Sist, men inte minst, vill jag verkligen tacka arrangörerna i IK Granit, de frivilliga vid vätskestationerna och särskilt det äldre paret som jag hann se vid inte mindre än fyra tillfällen när banan korsade trafikerade vägar. Jag kommer garanterat stå på startlinjen i Bovallstand 2015 för att springa Sveriges bråkigaste halvmara!

Föreställ dig filmen nedan i solsken, torrt och fint i markerna och med vårgröna träd! Där har du lördagens trailäventyr.