Sunday, January 19, 2014

En mycket överraskande 1:a plats!

Igår morse åkte jag tillsammans med kusin J, Henric och Glenn från Skåne till Bornholm för att uppleva 2014 års första löptävling, Salomon Hammer Trail Winter Edition. Uppladdningen kunde ha varit bättre, jag har haft lite problem med ryggen senaste veckorna och en lätt förkylning förra helgen. Det har kommit ett par centimeter snö de senaste dagarna och när färjan lämnade Ystads hamn blåste det ganska starka vindar. Men det här var precis vad jag hade hoppats på när jag anmälde mig till loppet. Jag menar, varför skulle jag springa ett traillopp mitt i vintern om det inte råder vinterväder? Ju råare och bistrare desto bättre!

Väl på plats vid Hammerhavnen på nordvästra Bornholm fick jag en överraskning, naturen var mycket vildare och mer exotisk än jag förväntat mig, bara 10 mil från Malmö. Kullarna och "bergen" påminde en hel del om Kullaberg, men istället för lerjord fanns här sand vilket gjorde att det inte alls blev så halkigt på stigarna.

Start och mål i Hammerhavnen






































Arrangemanget cirklade naturligt nog mestadels kring de två huvudloppen: maratonsträckan och 50 miles loppet. Sammanlagt hade 175 löpare anmält sig och den stora majoriteten av dessa till de båda längsta loppen. Jag hade genom TNT anmält mig till 10 km och det var en liten men ganska tapper skara löpare som strax innan startskottet lämnade värmen i multihuset för att springa de tuffaste tio kilometerna stig som Danmark kan erbjuda.

Sammanlagt var vi 15 stycken som tacklade de första backarna upp till Hammershus Slotsruin. Jag hamnade i första ledet in på stigen, en helt ovan position för mig i ett lopp! Jag tyckte inte tempot kändes så högt och bestämde mig för att försöka hålla mig så långt fram jag kunde, om bränslet skulle ta slut kunde jag ju alltid gå en bit som jag brukar. Men bränslet tog inte slut. När vi kom tillbaka till hamnen efter de första två-tre kilometerna låg jag fortfarande på fjärde plats, alldeles bakom kusin J. Jag höll även samma position strax innan banans högsta punkt vid Hammeren Fyr, men där smet en tjej om mig. Nånstans här mötte jag en av de andra herrarna som legat före mig, han hade nog gjort sig illa och var på väg tillbaka till hamnen. Jag insåg att jag faktiskt låg tvåa i herrklassen och kunde inte se någon mer bakom mig, jag borrade ner huvudet och körde på. Terrängen var omväxlande sten, klippor och sandig stig, ibland brant uppför, ibland nerför. Havet var aldrig långt borta och vid ett par tillfällen sprang vi längs med branta klippor som slutade i bränningarna nedanför.

Jag hade mobiltelefonen med mig för att fota lite, men eftersom jag helt oväntat låg så bra till kunde jag inte stanna och fota, bilderna här nedanför har jag lånat från TV2/Bornholm.



















När vi närmade oss Allinge på nordkusten sprang ytterligare en tjej om mig, men fortfarande ingen annan kille i syne. De sista tre kilometerna var riktigt tuffa, i en liten skog vi sprang genom låg ett tjockt lager blöta, halvt förmultnade löv och täckte klipporna och det här var enda stället där jag inte kände att mina Bajada gav 100%-igt grepp. De funkade annars suveränt på blöta, nakna klippor, rötter och t.o.m. våta spänger! Jag springer nog i Montrail på Fjällmaraton Bydalen i sommar.

När jag fick syn på målområdet satte jag in en liten spurt och sprintade de sista 100 meterna. Där stod en av arrangörerna, och han gav mig en splirrans ny Salomonrygga och gratulerade till ett bra lopp. Jag tyckte det var en himla fin present för att komma tvåa, men tänkte sen inte mer på det. Kusin J hade gått i mål lite drygt fyra minuter innan och hade också fått en rygga. Hon var jättenöjd med sin seger i damklassen och vi hade båda två räknat med att en kille gått i mål först. Det var först senare på kvällen som vi förstod att hon hade vunnit hela loppet och att jag faktiskt hade gått och vunnit herrklassen och kommit in som totalfyra (jag blev chickad av tre tjejer som var klart snabbare än mig).

Resultaten för svensk del blev ännu bättre genom att Henric vann halvmaran och Glenn kom fyra på samma sträcka. I damernas 10 km fanns även två tjejer från TNT Göteborg som blev 6:a och 7:a!






















Det här lilla äventyret gav mig, hur konstigt det än känns, 25 poäng i den danska Salomon trail tour och en svensk, lätt överviktig hobbylöpare leder touren tills Bornholm den 2 maj bjuder på vårversionen av Hammer Trail! Helt overkligt! Jag vet inte om jag ska försvara min titel. Kanske bättre att låta "legenden" leva vidare? :-P