Friday, August 30, 2013

UTMB från soffan

Ingen kan ha missat att UTMB pågår just nu. TDS har redan avgjorts och det långa loppet och CCC börjar imorgon. Jag tänker följa loppet från min sköna soffa, endast med avbrott för ett spinningpass på lördag förmiddag. IRunFar brukar ha suverän rapportering från loppet och har en live feed, Ian Corless finns på plats för att ta sina fantastiska bilder och rapportera om loppet och för första gången på tre år verkar det som om vädergudarna är med löparna och att loppet faktiskt kommer följa den ordinarie vägen. Det kommer bli riktigt spännande i år.

Hur kommer det att gå då? På herrsidan finns det minst 10 stycken som kan vinna, men på damsidan är det lite tunnare, men Rory Bosio och Francesca Canepa kommer nog att fightas om segern. Det vore superkul om det blir en tajt kamp efter Lizzie Hawkers jättesegrar senaste åren. Bryon Powell gjorde en intervju med en av förhandsfavoriterna på herrsidan, Anton Krupicka häromdagen där han visade en lite märklig sida av sig själv. Det var inte alls den, åtminstone jag har fått den uppfattningen, ödmjuke Tony.


Antingen är det högintensivt psykkrig från Tonys sida, alla jänkarna snackar om att nyckeln till att göra ett bra UTMB ligger i att ta det lugnt första 90-100 km för att spara på krafterna och kunna spurta förbi "eurosarna" innan Chamonix, eller så har han fullständigt missbedömt banan. Det är Antons första UTMB och det känns som han antingen kommer att bryta loppet eller, mindre troligt, göra en Hal Koerner (som blev UTMB-kung när han inte bröt loppet 2011 utan kämpade sig runt på nästan 40 timmar trots att han gått slut på energi och fått problem med en fot). Jag tror på Julien Chorier som vinnare även om han för bara två månader sen sprang (och vann!) Ronda dels Cims, kanske med Jonas Buud som en dark horse.

På lördag eftermiddag vet vi hur det gick och även hur det gått för de andra 14 svenskarna (!).

LYCKA TILL ALLIHOP!

Och så här vackert kan det vara i franska Alperna under UTMB.

Sunday, August 18, 2013

Häckeberga runt och en musikvideo

Det finns ingen musik som passar så bra på löprundor i skogen som folk/country/bluegrass/singersongwriter-musik. Här sjunger Tamara Laurel, singersongwriter från Californien som släpper sin första EP under hösten 2013. Filmklippet kommer från en liten runda runt Häckeberga som jag gjorde idag. Romeleåsen bjöd på riktigt bra motstånd, en hel del tuffa backar faktiskt, och bara tre mil från Malmö. Det här kan bli min nya lekplats!


Det var första gången jag sprang just den här backen och det tog 3.20. Backen var ungefär 400 meter med 60-65 höjdmeter. Får se hur lång tid det tar nästa gång. Det blir ju en rätt bra måttstock och morot när jag ska försöka att lära mig att springa i lite mer teknisk terräng. Hur snabbt kan jag springa nerför? Hur lång tid tar det att springa uppför backen?

Thursday, August 15, 2013

UTGS Long Trail

Det är ingen hemlighet att jag länge velat springa något av de häftiga och vackra loppen i västra USA. Californien, Utah, Arizona, New Mexico bjuder på, enligt mitt tycke, de vackraste landskapen på den andra sidan pölen. När man ändå är där vill man ju i alla fall få valuta för pengarna och få in ett par lopp eller trails på den korta tiden. Problemet är att det är jättedyrt att åka dit, det är stora avstånd att resa och går enkelt på 20-30 000 för en tvåveckorsresa. Det är pengar jag inte har eller kommer att kunna lägga på en resa inom den närmsta framtiden.

Utah?














Och så plötsligt händer det...! Man hittar exakt samma landskap, fast bara tre timmars flygresa hemifrån och för en bråkdel av vad det skulle kosta att resa till USA enbart för att springa i berg.

I norra Spanien, i gränslandet mellan Pyrenéerna och höglandet söder om de höga bergen, ligger bergskedjan la Sierra de Guara och ravinen Barranco de Somontano. Det här är Spaniens främsta område för den lite udda sporten canyoning, dvs att ta sig fram i raviner och floddalar med klätterutrustning. Området är även känt för sina viner och för sin mat. Berg, god mat och gott vin tillsammans borgar ju alltid för en kanonsemester, så i början av oktober åker jag dit, för att äta och dricka gott och för att springa några av de ruffigaste bergen och stigarna jag sett.

Loppet heter Ultra Trail Guara Somontano och för min del kommer det bli 50 km ren stiglöpning (+/- 2200 m), så gott som ingen asfalt. Man kan även välja på 98 km och 37 km (5900 respektive 1900 positiva höjdmeter). 50 km har inte arrangerats förut så det blir en helt ny bana, vilket kommer bli spännande!












Jag hade egentligen helt andra planer för hösten, men när jag hittade den här pärlan ändrade jag alla planerna, det här måste bara göras! Att jag ändrade mig beror egentligen på två saker, först och främst den helt fantastiska naturen och geologin, kolla bara på bilderna nedan! Grand Canyon och Moab i en märklig blandning. Och nummer två, arrangörens inställning är helt i min smak. Det här är ett lopp för de som i första hand är ute efter naturupplevelser (utmaningen får man ju på köpet), killarna som anordnar det hela vill att man tar tid på sig och njuter av turen oavsett om man tar sig runt på 6 timmar eller 12 (fast det är klart, jag vill gärna vara i mål innan det blir alldeles nattasvart, det är trots allt oktober). Tidsgränserna för 37 och 50 km är satta för att man ska kunna ta sig runt i en OK takt.

Bilderna nedan från google earth.
Staden Alquézar där loppet börjar och slutar. Hotellet ligger till
vänster i bilden och har utsikt över hela dalen nedanför.
















Stigarna följer en floddal norrut längs östra sidan och sedan 
längs den västra söderut. AV=vätskestation.






























Från just det här loppet har jag faktiskt inte hittat så många videor, men ett par stycken finns det så klart. Först den officiella från 2011.


Trailer UTGS from Ivan Talavera on Vimeo.

Den andra visar mer av hur banan ser ut, det ser ut att vara ett par flodövergångar där man får vada, långa partier där man springer på gångar som hänger ut från bergssidorna och, naturligtvis, massor med höjdmeter och klättringar!

Det här kan faktiskt bli en av årets super-tvättäkta höjdare!!


Sunday, August 11, 2013

Eiger och framtiden

Det stora Målet med Eiger Ultra var att ta mig i mål och på så sätt ta en poäng att använda till en eventuell start i CCC 2014. För att kunna anmäla sig till det loppet krävs att man har två poäng från ett eller flera kvalificeringslopp och har lite tur med lotten. Så nu har jag tagit min första poäng, och borde vara jättepeppad och ta flera poäng? Nja, faktiskt inte. Om jag lärde mig något av vistelsen och loppet i Grindelwald så var det att verkligen njuta av omgivningarna, naturen, bergen och skogarna, stanna upp och se allt det vackra. Under de dagslånga vandringarna i bergen veckan innan loppet kände jag mig mer harmonisk och lugn än jag kan påminna mig att jag varit på väldigt länge. (Nej, jag har inte blivit religiös, men om jag på något sätt kunde flytta mitt arbete till något alpland skulle jag flytta i morgon dag!)  Jag insåg också att jag älskar att springa riktigt långa och hårda lopp tillsammans med andra deltagare. Förväntningarna och nervositeten innan start, samhörigheten med medtävlarna och snacket längs banan, trevliga frivilliga i vätskestationerna, tillsammans med naturupplevelserna. Allt det här bidrar till en stämning som inte finns någon annanstans. Så för framtida lopp innebär det här att jag inte kommer bry mig om någonting annat än att få en så häftig upplevelse som möjligt (även om det skulle råka betyda att jag måste skaffa ett sånt där jäkla läkarintyg för att kunna tävla i grodätarnas rike!).

Att delta och genomföra ett bergslopp kräver mycket av löparna, både fysiskt och (framför allt) mentalt. Om det enda målet är att "klara av" ett långlopp krävs det dock inte någon extrem fysik och tusentals träningstimmar. Det enda som man behöver är en normaltränad kropp och en tillräckligt stark önskan att förflytta kroppen x antal kilometer.

För nästan första gången efter ett längre lopp har jag snabbt kommit igång bra med träningen. Att få springa i så underbart vackra berg som runt Grindelwald inspirerar mig mer än någonting annat just nu. Jag kan knappt vänta till nästa äventyr. Till skillnad mot Eiger Ultra kommer jag att försöka vara lite mer aktiv, försöka att springa lite fortare och mer helt enkelt. Men mer om det lite längre fram.

Nu har det äntligen dykt upp lite härliga filmer på youtube från Eiger Ultra Trail och jag tänkte bjuda på de två bästa. Registreringen för nästa års lopp börjar i september!




Läs gärna även vad Trailplodder har att säga om sin upplevelse av Eiger Ultra.