Sunday, June 30, 2013

Tre korta veckor till Eiger Ultra

Nu börjar årets stora utmaning närma sig, knappt tre veckor till starten av Eiger Ultra, 51 km single track genom och över den vackraste bergsmiljön jag sett. Loppet går i området kring Grindelwald i Berner Oberland. Orten ligger i en dal som på alla sidor omges av höga berg, allra högst är Eiger som når upp till drygt 3900 meter och dominerar hela sydsidan av dalen. Grindelwald ligger på ca 1000 möh så här finns möjlighet till toppbestigningar med massor av höjdmeter (och vacker utsikt över dalen naturligtvis). Jag höll på att boka ett hotell, som fågelvägen bara låg en kilometer från centrum, men lät bli när jag kom på att hotellet låg på 1300 möh, alltså 300 höjdmeter varje gång man ska ner i byn och äta, fika eller shoppa (och 300 tillbaka) är faktiskt lite för bra även för mig!

Till höger i förgrunden Eigers fot, i bakgrunden Wetterhorn (3704 möh)
















Väster om Grindelwald ligger berget Männlichen där jag hoppas kunna bo en eller ett par dagar innan loppet för att vänja kroppen vid höjden. Utsikten från hotellet (2225 möh) ut över nästa dal där bland annat Wengen och Lauterbrunnen ligger är helt enkelt s-p-e-k-t-a-k-u-l-ä-r (!!). Jag är så sjukt peppad för det här!

















Uppladdningen och träningen inför loppet, som ju ändå är huvudsyftet med resan, har gått bra. Det träningsprogram jag börjat med har givit lite resultat. Särskilt backintervallerna tycker jag om, och även långpassen på djurstigar och i obanad terräng funkar riktigt bra, fast brännässlorna tar kål på underbenen. Inspirationen till de här passen kom från en gruppträning som Stigarna.se ordnade vid Arrie sjö utanför Malmö. Tack till Mikael för den inspirationen!

Bästa passet kom dock förra söndagen när var jag på väg hem till Malmö från mina föräldrars lantställe och stannade till vid Sörsjön i Kolmården. Jag hade kollat ut en lång, mer eller mindre markerad sträcka, till viss del på Östgötaleden, som jag kände mig rimligt säker på att klara (och ändå kunna köra bil sex timmar efteråt). Vädret var riktigt dåligt, regn och lite kyligt, men luften var hög och fin och det var alldeles vindstilla. Stigarna var supermjuka och ibland försvann de nästan helt så jag var tvungen att titta på den karta jag hade med mig. Jag visste att jag inte fick korsa vissa vägar, annars skulle jag springa bort mig helt och hållet. Kläderna var genomblöta av regn och svett när jag efter nästan 2,5 timme kom tillbaka till campingen vid sjön och bilen. Jag vet inte riktigt hur långt passet blev, men uppskattningsvis 15 kilometer, inte så illa med tanke på den terrängen! Det var ett av de längre rena stiglöpningspassen för året och jag var riktigt nöjd med mig själv när jag lite senare stannade för att fylla på med kaffe och bullar. Det känns som jag har alla förutsättningar att i alla fall ta mig i mål i Schweiz och ta 1 poäng till CCC 2014 (!).

Igår (och i natt) satt jag som klistrad framför datorn och följde Western States 100 via iRunFars liverapportering. Det blev så galet spännande sista 30 milesen att jag inte kunde slita mig, var tvungen att följa det till målgången kl 5.30 i morse.Tim Olson ledde knappt före de två värsta konkurrenterna Rob Krar och Mike Morton vid Rucky Chucky. De flesta kommentarerna handlade om att Morton var starkast, han har amerikanska rekordet på 24 h och slog nästan Badwater-rekordet 2012 (fattades drygt en minut efter 135 miles). Tim Olson vann WS100 men den som imponerade på mig, inte minst med sitt skägg, var Krar. Här är en iRunFar-intervju med Krar innan hans första 100 miles lopp.


En av de bättre poddarna från ultrarunnerpodcast på sistone handlar om hur Erik Schrantz, en av killarna bakom podden, klarade sitt första hundramileslopp och vad han lärde sig av upplevelsen. (Klicka på den HÄR länken för att lyssna, eller högerklicka och välj Spara länk som...)


Friday, June 7, 2013

STT Kristianstad - årets absolut skönaste löpning

Igår gick Salomon Trail Tour Kristianstad, ett av mina måste-lopp för året. Vädret kunde inte ha varit bättre, strålande solsken och ungefär 25 grader. Flera hundra löpare och deras familjer hade picknick i närheten av start och målområdet i Bockebodaskogen. På väg till Kristianstad hade jag fortfarande inte bestämt mig för om jag skulle springa 6 eller 12 kilometersbanan. Till slut blev det 12 km, men med tanke på den nästan obefintliga löpträningen den senaste månaden tänkte jag bara ta det som ett träningspass. Jag insåg att jag inte skulle vara i närheten av förra årets tid.

Ett nytt tidtagningssystem gjorde att starten sköts framåt en kvart vilket var rätt skönt, lite extra tid att värma upp i solen. När starten gick la jag mig allra längst bak i fältet och lät benen gå lite som de ville. Mina New Balance 101:or, skovalet för dagen eftersom det varnats lite för blöta marker, visade sig ganska snabbt vara fel skor. De gnagde hål på båda lilltårna och jag var tvungen att stanna 3-4 gånger för att knyta om skorna. Till slut visade det sig att det enda sättet som var skönt var löst knutna skor och "hoprullade"tår. Nå, det var ett litet problem och egentligen inget som kunde störa upplevelsen av den fantastiska banan, solen som lyste genom grönskan kastade skuggor och reflexer i bladen och det var riktigt vackert i skogen. Stigen gick genom både barr och lövskog, både på stig och obanat. Det bästa partiet var den supermjuka delen av banan där man sprang på tjocka lager av tallbarr. Till och från kom jag ifatt någon löpare i uppförsbackarna, men de sprang ifrån i nedförsbackarna. Från ca 6-7 kilometer sprang jag helt själv och höll ett lagom träningstempo in i mål. Kusin J gjorde sitt första traillopp och sprang in på topp 10, fantastiskt bra gjort!

Funktionärerna vid vätskestationerna var som vanligt mycket vänliga och den manlige konferencieren lite av ett komiskt geni (hans kommentarer om de miljontals myggorna var obetalbara).

Vi ses igen nästa år Bockeboda!

Kärret på halvmaradistansen (lånat från arrangörens facebook-sida)






















Ett annat soligt och vackert lopp gick förra veckan i Washington State, superläcker video.


Sun Mountain Race from CuziFilms on Vimeo.

Sunday, June 2, 2013

Majträningen i ett nötskal

Sitter här i soffan en söndagsmorgon och tittar på en livefeed från Comrades. Jonas Buud går från 20:e vid 40 km och slutar som 2:a och av det lilla man får se av omgivningarna runt banan ser det riktigt tråkigt ut att springa på de sydafrikanska landsvägarna. 

Jag ska ut till Bokskogen i eftermiddag för juni månads första löppass. Maj blev en av de sämsta träningsmånaderna på ett helt år, till och med sämre än i vintras. Totalt "motionerade" jag ca 15 timmar och ungefär 90 kilometer i maj. Mer än halva tiden spenderades på en underbar del av Skåneleden, blandad löpning och vandring. I övrigt har månaden gått åt till att vara och känna mig sjuk och slö, vilket ju inte precis är den bästa uppladdningen inför Eiger Ultra om knappt två månader. Det är alltså dags att göra något åt saken och jag inser att jag nästan får börja från början. Den sköna, starka känslan från vinterns SkiErg, cirkelgym och spinning pass är som bortblåsta. Dags för en nysatsning alltså. Jag har hittills inte följt något särskilt schema utan sprungit lite när jag känner för det och det funkar bra för mig. Eller det funkade bra, men nu behöver jag kanske lite mer struktur om jag ska klara loppet i Schweiz i sommar. 

Häromdagen hittade jag ett superenkelt träningsschema på Trailschnittchens hemsida. Det består av fyra pass per vecka, ett lugnt återhämtningspass, ett backintervallpass, ett långpass och ett fartlekspass. Träningspass på tisdag, torsdag, lördag och söndag hädanefter alltså, och första passet blir idag. Ett varv på 2,6 kilometersslingan som uppvärmning följt av fri löpning på småstigarna i Bokskogen och sen lite nedvarvning och stretchning. Borde funka bra tycker jag. 

Solen skiner och det är mindre än en vecka kvar till Salomon Trail Tour i Kristianstad! Som Seb Chaigneau brukar säga: Allez! C´est parti!


UTMB : Travail de dénivelé from OVERSTIM.s on Vimeo.



Trail : Get Ready For, le travail de dénivelé from OVERSTIM.s on Vimeo.

Lite bonusinspiration: Nickademus Hollon blev den 13 personen någonsin att klara alla fem varven i Barkley Marathons tidigare i år. Han är bara 22 år och har redan sprungit loppet tre gånger! Hans racereport är riktigt bra (jag tar särskilt med mig punkt 9 i hans Topp 10-lista.).

Här är en bra podd med Nick att ta med på söndagsrundan: