Saturday, February 23, 2013

Den vandrande smärtan

Precis tillbaka från den andra ultraintervallen. Vadå andra tänker du? De andra har ju sprungit sin fjärde? Ja, jag hade bara ingen lust att springa med pannlampa mitt i natten så jag startade klockan sex istället med den tredje intervallen. Tog bilen ut till ett helt öde Bokskogen och min favoritrunda, 7 kilometers-slingan  Såg en underbart vacker soluppgång på vägen tillbaka till Torups slott och luften var hög och kall. Drack lite varm choklad och åt en ostmacka innan jag körde tillbaka till Malmö, det kändes ungefär som när man hade idrottsdag i skolan. När jag kom tillbaka till Bokskogen vid 9 fanns det gott om flanörer i spåren och en och annan löpare som halkade fram lite försiktigt. Bitvis är det blankis i spåret så man får springa en bit ut i skogen där det är mindre is.

Klockan tolv är det dags för min tredje runda, jag ska försöka springa, men vid minsta motstånd eller smärta i knät kommer jag att gå. Ja, ända sedan loppet på Tenerife i höstas har jag haft en gnagande, molande smärta i ena knät. Först var det i högra knät, sen vänstra, högra och nu sitter smärtan i vänster knä igen. Jag har fått ordinerat specifika styrkeövningar för att stärka knät i sidled. Det går jättebra att springa rakt fram och på asfalt, men när jag springer på stig gör det ibland ont att springa i nerförsbackar, särskilt på tekniska nedförbackar. Hittills i år har det blivit 90 % alternativträning (styrka och spinning) och bara 10 löpning. Jag har upptäckt en helt ny värld på Friskis: Bosu-bollen är min nya bästa kompis! Jag har också lärt mig uppskatta HIIT i form av cirkelgym, tänk att man kan få upp pulsen till nästan 90% bara av styrketräning! Jag är för det mesta den som svettas ner maskinerna mest, men det struntar jag i för det är så jäkla skönt efter passet när magmuskler, armar och lår värker.

Den här helgens ultraintervaller är min come back på stigarna. Jag hade först tänkt ställa upp i motionsklassen, men med tanke på knät och de större och roligare målen som väntar under senvåren och sommaren tar jag det riktigt, riktigt, riktigt lugnt. Första intervallen tog en timme och andra 1.10 över sju kilometer. Om jag kör alla sex intervallerna (sista klockan nio i kväll) får jag i alla fall ihop lite drygt fyra mil, vilket är fantastiskt bra för min del.


















Dagens youtube-video kommer från 2012 års upplaga av Kilometre Vertical de Fully, ett lopp jag testade 2011 och som jag vill göra om någon gång eftersom jag tog slut helt och hållet efter 700 höjdmeter och avslutade som i en dimma. Helt underbart alltså!



Och nu iväg för tredje intervallen!

Monday, February 4, 2013

Dags att öka tid till fots

Om lite drygt två och en halv månad står jag på startlinjen i Valldemossa för mitt första försök att besegra ultradistansen. Jag ska ta mig från Valldemossa till Pollenca på Mallorca, en sträcka om 63 kilometer (+/- 2400 m), och arrangörerna har varit ganska generösa med tiden. Starten går klockan 8 på morgonen den 20 april och för de 800 deltagarna i den "korta" distansen ges 16 timmar för att avsluta loppet. Mitt minimimål för loppet är att gå i mål senast kl 23.59, men jag har verkligen inte någon aning om hur lång tid det kan ta. Det längsta jag sprungit hittills är Swiss Alpine, vilket tog mig drygt 7 timmar, så hur lång tid behövs för att springa ett och ett halvt maratonlopp? Ingen aning! Verkligen ingen aning.

Förra årets vinnare Tofol Castañer, som senare under 2012 även skulle vinna CCC och Giir di Mont, gick i mål på 5.40. Då deltog knappt 400 löpare, i år blir det dubbelt så många, så det är inte någon större risk att man behöver vara ensam i ödemarken direkt.



















Planen är att springa när jag kan, orkar och vill och gå resten. Det kommer nog att innebära att jag kommer springa på platten och i nedförsbackarna mellan Valldemossa och till och med cirka 33 km (Cúber-platten). Därefter är jag inne på okänt territorium, stigningen efter Cúber är häftig och jag har inte mött ett sånt hinder så sent i ett lopp tidigare, och då är det fortfarande 30 km kvar. Efter en del forskning visar det sig att GR-221 och den del jag sprungit och vandrat tidigare är välrenoverad fram till Cúber, men därefter är det stor variation kan man säga.

För att klara loppet kommer jag från och med i morgon att lägga in långpromenader i träningen. Inte för att jag tror det kommer göra mig snabbare eller uthålligare utan för att vänja mina stackars fötter vid att vara igång lång tid. Nästa helg tänker jag mig en tur och retur till Lund, sammanlagt 32 kilometer. Det borde ta ungefär sex timmar. Den 23 februari kör jogg.se ultraintervaller, jag kanske inte kör alla eller hela de 8 gånger 10 km som man ska, men jag tänker springa/gå så långt jag kan och orkar. Tre veckor innan avfärden till Mallorca planerar jag att köra ett långpass på 40-50 km längs Skåneleden som en sista förberedelse. Jag kollade på den här filmen från förra årets lopp tidigare ikväll och, jag kanske inte är riktigt frisk, men det enda jag kunde tänka var att jag SKA i mål!


För första gången kommer jag resa tillsammans med min familj till ett lopp. Vi hyr en lägenhet i marinan i Port de Pollenca och veckan innan loppet kommer att ägnas åt en del cykling tillsammans med brorsan. Vi kommer bland annat ta oss an den berömda Sa Calobra-stigningen. Cykelhyra är klart (det är högsäsong för cykling i april så det gäller att vara ute i god tid) och jag ska begå min debut på landsvägscykel iförd cykelskor. Jag har förstått att det inte är samma sak att köra spinningpass med clips, så det kommer att bli spännande.

Den här filmen visar Sa Calobra från det enkla, bekvämare hållet, uppifrån och ner, men det jag ser fram emot är att cykla åt andra hållet. Det kommer bli 12-15 km uppför och kanske 1,5-2 timmar slit. Underbart!!!